Ingen förnybar el från Lindbacka, just nu

2012-01-26

Information om Lindbacka bruks satsning på återupptagen produktion av förnybar el
(Informationen på sidan upprättades i januari 2012 men har senast kompletterats 24 september 2012.)

Efter tre och ett halvt års arbete och väntan kom onsdagen den 25 januari utslaget från Mark- och miljödomstolen i Nacka på Lindbacka bruk AB:s ansökan om att få återuppta förnybar och närproducerad el i redan befintlig anläggning i  Svartån vid Lindbacka bruk strax väster om Örebro.

Kvarnen-med-vatten-i-vinter

Domstolen beslöt att avvisa ansökan samt tvinga Lindbacka bruk att, förutom egna kostnader även betala ca en halv miljon kronor i ersättningar till Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Örebro, Örebro kommun och godsägarinnan Mathilde von Horn på uppströms liggande Källtorps gård.

I och med beslutet har domstolen i samverkan med myndigheter och Mathilde von Horn satt tillfälligt stopp för:

  • förnybar, närproducerad och utsläppsfri elproduktion,
  • nya fiskvandringsvägar,
  • förbättrad möjlighet till en stabil och säkerställd reglering i Svartån,
  • goda förutsättningar för kreativt entreprenörskap samt
  • förbättrade förutsättningar till vidareutveckling av bruksområdet som i kommunens översiktsplan pekas ut som intressant och värdefull miljö.

Lindbacka bruk anser att Mark- och miljödomstolens hanterande är märkligt. Trots åtskilliga kompletteringar i ansökan, flertal alternativa lösningsförslag och brukets frivilliga åtagande att se till att fisk och andra vattendjur efter drygt 300 år åter ska kunna passera Lindbackadammen, valde domstolen att hålla en för sökande kostsam huvudförhandling som involverar många personer för att sedan helt avvisa ansökan.

En avvisning innebär att domstolen fann att man inte hade tillräckligt beslutsunderlag och man ansåg att processen hade vissa brister i bland annat miljökonsekvensbeskrivningen och samråd. Det bör dock poängteras att domstolen fann att tidigare dämningsrätt tillkommit i laglig ordning, något som motparterna hävdat det motsatta.

Lindbacka bruk tvingas ifrågasätta myndigheternas professionalitet och opartiskhet i processen, bland annat på grund av att:

  • domstolen ändrat förutsättningar för processen och hanteringen efter att ansökan lämnades in,
  • domstolen har bytt handläggare tre gånger vilket påverkat såväl kostnader som handläggning och tidsfördröjning,
  • länsstyrelsen i Örebro har bytt handläggare fyra gånger med samma problematik som ovan,
  • vissa myndigheter står inte för vad man sagt och saknar ett konsultativt och konstruktivt förhållningssätt samt
  • vissa myndighetspersoner kan uppfattas medvetet ha fördyrat och komplicerat hela ansökningsprocessen i syfte att projektet inte ska kunna genomföras.

En återupptagen drift av vattenkraftproduktionen vid Lindbacka skulle innebära ett tillskott av 1 300 000 kWh förnybar el, motsvarande cirka 65 svenska medelhushålls förbrukning per år.

Lindbacka bruks ägare är tre privatpersoner som brinner för klimatfrågan och vill bidra till mer förnybar energi samtidigt som intäkter från vattenkraften är tänkt att säkerställa och vidareutveckla den kulturhistoriska miljön och det lokala näringslivet vid Lindbacka.

Under våren 2012 överklagades domen till Mark- och miljööverdomstolen med ytterligare kompletteringar. Domstolen valde dock att inte ta upp ärendet för prövning. Därefter har domen överklagades sedan till Högsta domstolen som också avvisade överklagan. Just nu analyseras processen och olika alternativ för hur satsningen på förnybar energiproduktion skulle kunna återupptas.

Mer information

Styrelseordförande Robert Davidsson, tfn 070-234 00 67
Vd Torbjörn Ollas, tfn 073-412 57 35


Bakgrund till projektet och processen

Vattnets kraft i Svartån har sedan lång tid tillbaka nyttjats för produktion av olika slag. Uppgifter förekommer om tidigt stångjärnssmide vid Lindbacka liksom flertal
kvarnar. Efter att fått tillstånd och nödvändiga domar startade Johan Lindh år 1781 ett pappersbruk som drevs av vattenkraft vid Lindbackadammen.

Lindbacka med sin kvarn och damm före år 1910.

Lindbacka med sin kvarn och damm före år 1910.

År 1860 uppfördes en ny kvarn som var i drift till 1930. I början drevs kvarnen av fyra vattenhjul vilka vid sekelskiftet 1800-1900 ersattes av fyra turbiner. Maskinerna i pappersbruket drevs i början med hjälp av ett vattenhjul, men under de sista åren nyttjades kraften från en turbin även här. 1911 ersattes pappersbruket av ett garveri och senare av en gummifabrik. Både fabrikerna och och den uppväxande bebyggelsen i närheten försågs med el från det egna vattenkraftverket. Exakt vilket år elproduktionen upphörde finns inte dokumenterat. Fastighetsägaren och fabriken fortsatte dock att reglera dammen så sent som in på 2000-talets början och om detta har flera personer vittnat inför Mark- och miljödomstolen.

Dammanläggningen

Efter att nuvarande ägare förvärvade Lindbacka i januari 2008 har rådigheten till allt vatten säkrats, dammen inspekterats och godkänts. Vid flera tillfällen har renoverings- och förbättringsarbeten genomförts, bland annat med nya dammluckor. I samband med dessa åtgärder har vattennivån medvetet och av rent praktiska skäl hållits mycket låg för att sedan höjas upp till den nivå som är angiven i domarna. Vid dessa renoveringstillfällen har bland andra Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelsen varit där och fotograferat och använt detta som en form av bevis för att dammen inte skötts. Man har alltså försökt belägga att dammens gamla tillstånd förfallit på grund av att regleringen inte skötts på mer än 30 år. Detta påstående som domstolen lutar sig mot i sin avvisning är helt felaktigt!
Dammrenovering

I fem olika domar (från 1776 till 1905) och i noggranna utredningar finns dammen beskriven och godkänd liksom regler för dämning och sänkning av vattnet. I domarna finns också angivet att markägarna uppströms inte kunde kräva något av Lindbackadammens ägare. Dammanläggningen finns kvar i dag liksom de kanaler under byggnaderna där turbiner tidigare suttit. Det finns ingen dokumenterad vandringsfisk och en återupptagen kraftproduktion skulle inte innebära någon torrfåra eller annan nämndvärd miljöpåverkan. Lindbacka bruk har också frivilligt gått med på att:

  • inte korttidsreglera dammen,
  • släppa en stor mängd vatten förbi turbinerna,
  • inrätta fiskvandringsvägar,
  • montera smala galler vilket länsstyrelsen med flera önskat som skydd mot att fisk inte ska komma in i turbinerna,
  • använda miljögodkända oljor,
  • upprätta kontrollprogram och
  • göra ytterligare provtagning i sedimentering osv osv.

Länsstyrelsen bekräftade att dammen reglerats och domar gällde

I officiella anteckningar från 9 januari 2008 slår länsstyrelsen i Örebro (ansvarig tillsynsmyndighet för dammen och vattenregleringen) fast att “Eftersom dammanläggningen har underhållits och regleringar har skötts utan avbrott har dammen inte övergivits och de ovan nämnda domarna är fortfarande gällande när det gäller regleringar av Svartån med dess rättigheter och skyldigheter.
Länsstyrelsen var i kontakt med Kammarkollegiet och lämnade rekommendationer om hur Lindbacka bruk skulle utforma sin ansökan vilket så också skedde.

Alla positiva på samrådsmöten

Bruket höll utannonserade samrådsmöten inför projektet. På myndighetssamrådet förekom inga negativa synpunkter men man lämnade rekommendationer för hur ansökningsprocessen skulle gå till. Varken Kammarkollegiet eller Havs- och vattenmyndigheten deltog på detta möte (och inte heller på huvudförhandlingen).
På det allmänna samrådsmötet deltog bland andra ägarinnan till Källtorps gård som inte hade några synpunkter eller ställde några frågor. På mötet redogjordes tydligt, både muntligt och med bilder, att reglering av dammen skulle ske enligt gällande vattendomar. Alla på mötet var positiva till projektet. Samtliga kringboenden och sakägare har under hela ansökningsprocessens dryga tre år haft alla möjligheter att få information, ställa frågor, komma med synpunkter.

Några av de illustrationer som visats och förklarats på samrådsmöten och i ansökan.

Utformning av ansökan och ändrade spelregler

I september 2008 lämnades ansökan med teknisk beskrivning och miljökonsekvensbeskrivning som tagits fram av meriterade externa konsulter in till Mark- och miljödomstolen. Därefter ändrade domstolen uppfattning om hur processens skulle gå till vilket ledde till att Lindbacka bruk tvingades utöka ansökan och komplettera med flera nya och kostsamma utredningar. Under hela ansökningsprocessen då handläggare på domstolen och länsstyrelsen kommit och gått har Lindbacka bruk gjort allt för att försöka tillmötesgå ständigt nya krav och ifrågasättande från myndigheterna.

Många försök till konstruktiv samsyn

Bruket har försökt att föra en konstruktiv dialog med ägarinnan till Källtorps gård vid flertal tillfällen under ansökningsprocessen där förslag framlagts om att på försök hålla olika nivåer i dammen för att sedan utvärdera eventuella konsekvenser och därefter hitta bra lösningar för båda parter. Alla försök till konstruktiva lösningar har uteblivit och Lindbacka bruk har i stället hänvisats till Mathilde von Horns Malmöbaserade jurist (vilken Lindbacka bruk också tvingats bekosta). Så sent som under huvudförhandlingen i december 2011 framförde bruket ytterligare ett antal olika konstruktiva lösningsförslag till Mathilde von Horn och hennes juridiska ombud i hopp om att nå samförstånd. Samtliga brukets förslag förkastades utan några andra konstruktiva lösningsförslag från von Horn som istället valde att fortsätta hävda att ansökan skulle avslås eller avvisas.

Läs mer om Lindbacka bruks vattenkraftssatsning

Tipsa om sidan